En paradoxal organisationsfilosofi.

Välkommen till paradoxernas land! Här kommer vi att ge en djupare förståelse för vår organisationsfilosofi, om hur vi kan äta kakan och ha kvar den, dansa två danser samtidigt och åka norr och söder ut på samma gång.

Vi på Trimero har nämligen upptäckt något speciellt. Att när vi omfamnar paradoxer, så växer båda sidor av myntet. Genom att tänka i termer av ”både och” snarare än ”antingen eller” kan vi dra nytta av spänningarna i dessa paradoxer för att främja mer av båda sidor.

Låter luddigt? Låt oss ta ett exempel.

En vanlig motsättning är den mellan individualism och kollektivism. Att valet står mellan självförverkligande och solidaritet. Där den ena spelar ut den andra. På Trimero har vi hittat en väg som omfamnar båda.

I vårt självledarskap lägger vi stort ansvar och frihet hos individen och betonar förverkligandet av varje individs potential med utgångspunkt från individens egna värderingar och unikhet. Vår organisationsmodell tillåter även varje individ frihet att fatta i princip vilket beslut som helst. Rätt mycket individualism över det.

Samtidigt baseras våra löner på hur mycket vi bidrar till våra kollegors utveckling, till att utveckla våra processer och vår gemensamma struktur. Alltså på hur mycket vi bidrar till kollektivet.

Vi märker också att när vi välkomnar hela individen till jobbet, bildas mer autentiska relationer mellan kollegor. Det leder till en starkare gemenskap byggd på genuin välvilja, omtanke och samarbete. Individualismen ger ökad solidaritet.

På motsvarande sätt stärks individerna av gemenskapen. Genom att ha en stark gemenskap kan vi stötta varandra att ta större kliv i vårt individuella ansvarstagande och utveckling. Vi är både mer individualistiska och mer kollektivistiska – samtidigt!

Ett till exempel?

Ja, visst! Låt oss ta det mellan att vara en både platt och hierarkisk organisation. På Trimero har vi inga titlar. På det sättet är vi en platt och prestigelös organisation där alla har samma status.

Men vi är inte heller någon konsensussökande fatta beslut i ring-organisation “utan hierarkier”.

Genom att undvika en titelstrutkur kan vi välkomna en annan typ av hierarki – en hierarki som anpassar sig till situationen i fråga. En organisk hierarki som skapas utifrån att medarbetare har olika olika förmågor, talanger, erfarenheter, ambitioner, självförtroende och intressen. Min röst väger tyngre i ett sammanhang och mindre i ett annat. En osannolik romans mellan det platta och hierarkiska, Romeo och Julia, Gud och Satan (okej, nu gick vi för långt).

Ännu ett exempel?

Okej, ett sista. Det mellan allvar och lekfullhet.

I starten av Trimero fanns inte mycket utrymme för lekfullhet. Vi behövde omfamna allvaret i att leverera ett bra arbete för att vinna förtroende från våra kunder. När vi vuxit och kontinuerligt bevisat oss kan vi ta ett mer lekfullt förhållningssätt i vår kultur och kommunikation. Allvaret ger oss pondus att vara lekfulla.

Lekfullhet ger oss mer kreativitet, glädje och stärker vår gemenskap, och vi kan därmed blomstra ännu mer i det allvarliga i att hantera våra kunders ekonomi.

Ett annat sätt att se på det; när vi har ditt intresse på kroken att du på allvar kan lära dig något av oss här på bloggen kan vi skriva på ett mer lekfullt sätt för att få dig att njuta ännu mer av texten. En filosofisk text skriven i ett vardagligt tugg. Allvar och lekfullhet maximerat.

Vi kan vara uppriktiga och ironiska. På ett paradoxalt sätt blir det mer förtroendeingivande. Ja, det låter galet. Men också helt rimligt.

Snälla, ge fler exempel!

Okej, eftersom du ber så fint. Här får du en lista på några fler paradoxer vi omfamnar:

• Stabilt och föränderligt
• Rörigt och strukturerat
• Övertygelse och tveksamhet
• Passionerat och rationellt
• Harmoni och effektivitet
• Frihet och kontroll
• Ledare och följare
• Digital redovisning och analog kärlek

Det är genom att hålla dessa tillsynes motstridiga krafter samtidigt som vi får både mer hjärta och mer hjärna. Mer liv i organisationen. Ja, mer av allt.

Hoppas du har trivts i detta paradoxala landskap och vill stanna och leka med oss, på fullt allvar såklart!